Frimureriets grund

Det spekulativa frimureriet så som det utvecklades under 1700-talet grundades på den Andersonska konstitutionen och i princip allt av dagens frimureri baseras på den (och/eller Frimureriets Gamla Landmärken, vilka också kallas De Gamla Plikterna, ty om så icke görs kan det inte kallas för ett äkta frimureri). Därifrån hämtas regler hur frimureriet skall bedrivas samt vilka som kan bli frimurare.

Angående religion står det i den Andersonska konstitutionen:

”...även om frimurarna i gamla tider ålades religionen i det land eller den nation vari de befanns sig, oavsett vilken den var, anses det nu mer ändamålsenligt att endast förpliktiga till den religion vilken alla människor är överens om, och hålla sina åsikter för sig själv; det vill säga, att vara en god och sann människa, eller hedervärd och hederlig, oavsett vilken övertygelse eller trosuppfattning man må vara av;...”

Det är på basis av denna regel frimureriet anser att alla som tror på ett Högsta Väsen kan bli medlemmar.

Denna regel är uttrycket för en önskan att umgås över olika religionsgränser som var resultatet av 1500- och 1600-talens blodiga religionskrig. Då hade katoliker stridit mot protestanter och olika protestantiska grupper mot varandra. Ofta fanatiska ledare för en grupp hade förföljt och försökt rensa ut grupper de inte gillade. Sedan vände lyckan och den förut ledande gruppen blev istället själva förföljda. Människor i alla grupper kände en stor rädsla och förvirring. Några som ville råda bot på detta var frimurarna. Flera av de ledande frimurarna vid denna tid, till exempel Anderson som skrev konstitutionen, var själva medlemmar av religiösa minoriteter och de ville göra något åt den splittring på grund av religion som uppstått i samhället.

Att frimureriet redan från början verkligen var tolerant och inkluderande kan vi se då det första beviset för att en icke-kristen initierades i England kommer från år 1716. Då initierades en jude men möjligen hade det initierats judar tidigare än så. Vi får hålla i minnet att judar åter tilläts bosätta sig i England först 1664. Många fler följde och de blev logemästare samt fick ämbeten på storlogenivå.

Under andra hälften av 1700-talet initierades den första muslimen och sedan följde zoroastrier, hinduer och andra religioners bekännare. Frimureriet utvecklades att verkligen bli en mötesplats för folk av olika bakgrund och olika bekännelser.

Denna syn att frimureriet skall vara öppen för alla som tror på ett Högsta Väsen delas av en absolut majoritet frimurare i världen.

Svenska Frimurare Lägret och G.L.T.I. arbetar enligt det traditionellt frimureriet, precis som det var då frimureriet infördes under 1700-talet i Sverige, och då den första och ursprungliga Storlogen i Sverige fortfarande verkade.