Samtliga ordnar/grader har inom jurisdiktionen tillhörande Yorkriten har underställts Suveräna Storkapitlet av de Förenade Ordnarna, och därför fått en integrerad struktur. Urspunget till graderna inom Yorkriten inom jurisdiktionen är tyska och engelska.

Märkesmästareorden

I ordens arbete får frimuraren ett eget märke att kunna ”slå i sina arbeten”, för att kunna skilja dessa från andras. Han skall också överlämna sitt Mästarstycke. Legenden i denna grad utspelar sig under byggnationen av Jerusalems tempel.

Ritualen är starkt centrerad kring det faktum att kandidaten är en ”levande sten”, vilken skall infogas i det Stora Tempel, vilket är mänsklighetens broderskap. Vidare innehåller den ett stort mått av etiska levnadsregler, i association med symbolen om den ”levande sten”. Ritualen skiljer sig från arbetslogens, genom att den har humoristiska inslag, och även är starkare dramatiserad.

Ordens första grad, Märkes Man, var ursprungligen den avslutande delen i arbetslogens andra grad, men lyftes ut antagligen kring år 1680 för att korta ner ritualen. Troligt är att stora delar av ordens arbete har sitt ursprung inom det verkliga stenmureriet, och att dessa inkorporerades i frimureriet i samband med att stenmuraregillena och frimurarelogerna började samverka, och senare sammanslogs med frimurarelogerna runt år 1600 (detta omtalas bland annat i de skotska Schawstatuterna från 1599). Första kända dokumentet där en frimurare omnämns som Mark Mason, är i Newcastle up-an-Tyne i januari 1756, men flera äldre källor talar om att en broder ”mottagit sitt märke”.

Dessa var tidigare inte vara egna grader, utan märket tilldelades i samband med att frimuraren gavs den andra, och då högsta graden (medbroder-mästare). Orden sågs därför som ett sidoarbete till den andra graden under det sena 1700-talet (en tradition som S.F.L. återvänt till). Det tidiga märkesmureriet var nära associerat med Den Kungliga Bågen, något det fortfarande är på många håll i världen. Graden förklarar de viktiga symbolerna slutstenen (”nyckelstenen”) och den första bågen, varför den tillför både det blå frimureriet, såväl som Den Kungliga Bågen intressanta kompletteringar.

Märken huggna i färdiga stenar finner vi i de egyptiska pyramiderna, i ruiner från det antika Grekland och Rom och i katedral- och borgbyggen över nästan hela Europa. Märkesmureriet kan ses bland annat som en historisk grad och orsaken till att den anses som viktig är dels traditionella skäll men också att den innehåller ett stort mått av etiska levnadsregler, men framför att då den under rituella former kvalificerar frimuraren till logens högre arbete.

Noteras kan att amerikanarna ser mästaregradens fullhet i ”Mark Master Mason”-graden (vilket det gör tillsammans med irländarna), till skillnad från engelsmännen (och en stor del av den övriga frimurereiska världen) vilken ser den i Den Kungliga Bågen. Märkesmureriet äger två grader, Märkesman och Märkesmästarmurare och en särskild ämbetsmannagrad. Det är vanligt att dessa båda grader ges vid ett och samma tillfälle.

Urgamla och Ärevördiga Brödraskapet och Orden av den Kungliga Arkens Sjömän

Arbetet i denna orden är baserad på den bibliska berättelsen om Noah. Ritualen kretsar kring kardinalsdygderna och använder triangeln och de verktyg som Noah använde för att bygga arken för att presentera en etisk lära. Recipiering i graden kan endast Mästermurare och M.M.M., men den är inte obligatorisk för frimurarens vandrig vidare till högre grader.

Dess främsta symboler är triangeln, regnbågen och duvan med olivkvist i munnen.

Den Höga Orden av den Kungliga Bågen

Det allmänt sprida påståendet att Den Kungliga Bågen-mureriet skulle vara en amerikansk skapelse från 1790-talets Boston är helt falskt och grundlöst, vilket grundar sig på en amerikansk ”frimurerisk pseudopatriotism”. Liksom Chevalier Ramsays påstående att Den Kungliga Bågen skulle var frimureriets "non plus ultra", och av franskt ursprung har inte heller mycket som talar för sig. Den är inte heller en skotsk grad (detta har inget i sig med Skottland att göra utan är ett annat namn på det röda (och i bland gröna) frimureriet vilket grundades i Frankrike runt 1740).

Dess riktiga ursprung är inte helt klarlagt, men det äldsta dokumentet där det omtalas som en fullt utvecklat grad är från den irländska Lodge No 21 at Youghells protokollbok från 1741. Kort efter finner vi det första självständiga Den Kungliga Bågen-kapitlet kallat Stirling Rock i det skotska Stirling, och senast 1744 arbetar frimurarna i London i denna grad.

Graden kallas ofta för en komplettering till mästaregraden (den tredje). Orsaken till att den inte finns omtalad före 1741, stödjer uppfattningen att graden tidigare var en integrerad del av den tredje. För graden ”dök helt enkelt upp” bara 1741, och redan 1743 fanns det bara i England och Skottland över 40 fullt verksamma Den Kungliga Bågen-kapitel. "Ancients" (Londons andra storloge vid sidan om “Moderns”, vilka 1813 förenades i en storloge, dagens U.G.L.E.) såg Den Kungliga Bågen som sin fjärde grad. U.G.L.E. ser idag graden som den som gör mästaregraden komplett, och endast Den Kungliga Bågen-murare kan rätteligen kalla sig ”Master Mason”.

Till skillnad från de blå graderna finns det ingen egentlig arbetstavla i Den Kungliga Bågen-kapitlen, utan man säger att om Den Kungliga Bågen skall ha en arbetstavla, skall denna vara den tredje gradens (dock har det funnits, och finns undantag). Däremot finns ett täcke dekorerat med gradens väsentligaste symboler (sedan 1784). I Amerika har graden senare ytterligare splittrats upp, och nyskapade grader i Den Kungliga Bågen-teman lagts till. Anmärkningsvärda skillnader finns mellan ritualen i det engelska Den Kungliga Bågen, och i det amerikanska (vilket även har avdelningar i Europa, bland annat i Tyskland). En sekvens från de irländska och skotska kapitlen kallad Passerandet av Förlåterna, vilken ger ytterligare fördjupar kunskaper i gradens läror, har inkorporerats i ritualen som jurisdiktionen arbetar med.

Kungliga och Utvalda Mästares Orden (Kryptiska riten)

De läror och allegorier som finns i den Kryptiska riten bidrager till att den cirkel som frimureriets stora allegori utgör blir sluten.

Orden äger tre grader; Excellent Mästare (graden tillhör det kryptiska skedet, men givs före Kungliga bågen), Kungliga Mästare och Utvald Mästare. Kryptiska råd kan även arbeta i en ceremoni kallad Extraordinärt Excellent Mästare (denna menas allmänt vara den vackraste och mest estetiskt tilltalande av alla frimurerieska ritualer) och en  mycket dramatiserad ritual kallad Belshazzars fest.

Broder av riten äger rätt till titeln “Utvald av den Kungliga Konsten”.

Som många av frimureriets grader och ordnar är även den Kryptiska ritens ursprung omdiskuterat och äldre källskrifter saknas. Orden lär ha fått sin grundläggande struktur på Irland under det sena 1600-talet (vissa källor menar dock att den till Irland kom från Skottland under mitten av 1600-talet men är där av okänt ursprung och ålder) och fått sin nuvarande struktur i York, England, under det tidiga 1700-talet. Den spreds därefter till Skottland, Tyskland och Sverige (de svenska råden försvann i samband med hertig Karls omorganisering av det ”svenska” frimureriet under 1770- och 1780-talen). Till Tyskland och Berlin kom riten under tidigt 1700-tal (säkert är före år 1715) och där fick riten också den nuvarande ordningen på graderna.

Tempelorden

Ordens legender grundar sig på händelser och omständigheter under korstågstiden, och syftar bland annat till att bevara traditionerna från de andliga riddarordnarna. Ritualerna har en kristen (katolsk) prägel och Ordens läror är kristet-mystiska. För att erhålla medlemskap i Orden förutsätts därför en kristen livssyn. Vilka läror och trossatser som den enskild i detalj bekänner sig till däremot lämnar orden dock helt över till den enskild. Orden arbetar i följande grader Mottagen Väpnare, Tempelriddare, Riddare av St. Paulus (även kallad Det Mediteranska Passet), Riddare av Röda korset och Riddare av St. Johannes av Jerusalem, av Rhodos och av Malta (vanligen kallat Malteserriddare).

Noteras skall att vi har inga förbindelser med varken ickefrimurerieska riddareordnar (varken till namnet eller praktiken), och inte heller med den till det amerikanska frimureriet knutna organistionen vilken kallar sig Order of the Temple och har en liknanade gradstuktur och symbolik. Det är också viktigt att påpeka att ordens traditioner, främst från den medeltida Tempelherreorden, stark betonar öppenheten och toleransen mot bekännare av alla religioner. En grundtanke som för övrigt genomsyrar hela frimureriet.

De prästerliga ordnarna/graderna

Den Heliga Orden av Högpräster enligt Melkizedeks Sätt

Graden är en verklig höggrad inom det frimureriska arbetet av den Kungliga Bågen. Legenden kretsar kring patriarken Abraham och hans möte med Melkizedek samt Moses och uppförandet av det ursprungliga Tabernaklet. För att kallas till orden krävs inte att man passerad de ridderliga graderna.

                      Klerikala Orden av Tempelpräster

                             Orden tillhör det högre skedet bland riddaregraderna och är en prästerlig orden vilken ger ytterligare och      

                             fördjupas insikt i det andliga ridderiet.