|
A.∙.L.∙.G.∙.D.∙.G.∙.A.∙.D.∙.U.∙.
Den Urgamla och Antagna Skotska Riten
Br. Carl Ek, 33° A.∙.M.∙.
Storprior -
Supremo Consiglio dei Sovrani Grandi Ispettori Generali del 33° ed Ultimo Grado del Rito Scozzese Antico ed Accettato – Giurisdizione Italiana
Den Skotska Ritens, vilken trots namnet egentligen är mer av franskt-tyskt ursprung, men olika uppfattningar gällandes ursprung finns bland frimurereiska historiker. Det har hävdats att det skulle ha sitt ursprung i Lodge Canongate at Kilwinning i Edinburgh vilket fortsatt i den skotska mästare-logen i London 1733, men även att det skulle ha skapats i Jesuitkollegiet i Clermont 1688 i jacobitiska syften (detta har inget att göra med frimurereiska höggradskapitlet i Paris vilket stod under ledning av markisen och sedermera hertigen av Clermont under mitten av 1700-talet, vilket var tämligen kortlivet men gav upphovet till ett höggradsystem kallat Clermontriten). Det mest troliga är dock att det finner sitt ursprung i Estienne Morins 25°-system, ofta kallat Perfektionsriten men mer korrekt är Den Kungliga Hemlighetens Rit, från 1740-talets Frankrike i syfte att få ordning på alla de höggrader, vilka uppstod under denna period som svampar ur jorden. Flertalet nyskapade, men även grader från äldre ordenssamfund, med eller utan frimurereisk anknytning. Morin byggde på den berlinska Kryptiska riten, skapade under 1720-talet, vilket i sin tur är en vidareutveckling av den franska storarkitektgraden (graden återfinns idag bland annat inom A.M.D.), samt arbetet i Rådet av Kejsare av Öster och Väster i Paris Den kom strax efter att delvis omarbetas av Chevalier Ramsay, vilket har givit upphov till den felaktiga uppfattningen om att det skulle ha varit han som ritens egentlige skapare. Under 1770-talet fick riten den huvudsakliga struktur som den har än dig, genom det arbete som genomfördes i Prussen under den tid då krung Fredisk den Stora var ritens Storkommendör. Systemet kom senare under tidigt 1800-tal att i Förenta Staterna byggas ut till det system som vi idag känner som den skotska riten. Vid ett möte med The Eleven Gentlemen of Charleston i maj år 1801 stiftades det första Högsta rådet (idag kallat Southern Masonic Jurisdiction (S.M.J.) i Washington D.C.) av moderna snitt (sedan mer 30 år fanns det dock redan ett Högsta råd i Berlin, ett historiskt faktum som dessvärre ofta amerikanska skribenter söker bortse ifrån, påståendet att S.M.J. skulle vara det äldsta Högsta rådet i världen och moder till alla andra Högsta Råd är helt enkelt ett utslag för en amerikansk frimurereisk pseudohistorik).
Dessa elva var:
John Mitchell – Född på Irland år 1741. Han mottog den 2 april 1795 en patent för perfektionsloger och rosenkorskapitel från Barend Moses Spitzer, med titeln Debuterande Generalinspektör. Mitchell blev det nya Högsta rådets förste Storkommendör.
Frederick Dalcho – Läkare, senare anglikansk präst och utgivare av Ahiman Rezon.
Alexander Francois Auguste de Grasse Tilly – Fransman och den yngste av stiftarna och blev vid stiftandet Storkommendör över de Västindiska öarna. Han återvände senare till Frankrike och upprättade det Högsta rådet av Frankrike.
Jean Baptiste Marie deLaHogue – Född i Paris och medlem i logen La Candeur i Charleston.
Thomas Bartholemew Bowen – Den förste Storceremonimästaren.
Abraham Alexander – En av de förste som restes till Suverän Generalstorinspektör av det nya Högsta rådet. Kallades "a Calligraphist of the first order" och valdes till Generalstorsekreterare. Av judisk börd.
Emanuel de la Matta – Suverän Generalstorinspektör, och hängiven studerande av judendomen.
Isaac Auld – Läkare och djupt troende kristen.
Israel de Lieben – Suverän Generalstorinspektör och den förste Generalstorskattmästaren. Född i Prag och var känd under namnet "the liberal-headed Jew", vilken var "tolerant in his religious opinions and was considered to be intelligent, enterprising, liberal and generous”.
Moses Clava Levy – Född I Krakow, köpman, och känd för sitt arbete för det fattiga och behövande.
James Moultrie – Läkare och en enda av de elva vilken var född i South Carolina.
Isaac De Costa – Innehade patenten för Morins Den Kungliga Hemlighetens rit och stiftade flera kroppar av denna under det sena 1700-talet vilka var de som ombildades till Högsta rådet år 1801.
Siftandet av Högsta rådet i Charleston år 1801 vilade helt på Grandes Constitutions de 1786, vilken var konfirmerad av Storkommendören Fredrick II av Preßen år 1786.
Högsta råd stiftades efter detta på Saint-Domingue år 1802, i Frankrike år 1804, i Italien år 1805 och i Spanien år 1811.
Det består av allstå av 33 grader, men 29 (4°-32°) av dem lyder under den 33:e vilken anses vara en egen orden, det Högsta rådet, och bygger alltså vidare på de tre inledande blå graderna, med tillägg av templarism, och tydliga inslag av västerländsk esoteriska läror som alkemi, hermetisk filosofi, judisk och kristen kabbala och rosenkreutzeri. Skotska Riten (fr. R.E.A.A. - Rite écossais ancien et accepté, eng. A.A.S.R. – Ancient and Accepted Scottish Rite) kallas ofta för den 33-gradiga riten, och är den mest spridda och mest framgångsrika av de frimurereiska riterna. Majoriteten av världens storloger har den som sin standardrit, och dess höggrader är de mest spridda av alla höggradssystem. Nämnas skall också att Norra Jurisdiktionen i Förenta Staterna har i flera fall hel andra namn på graderna än man har i Europa, Södra Jurisdiktionen och i de flesta av världens Högsta råd.
Ritens organisatoriska struktur ser ut på följande vis:
  
1° 2° 3°
(1°-3° är de blå graderna i Logen med egen rit vilka har tydliga alkemistiska inslag, och arbetet i dessa grader delegeras till en storloge.)
  
4° 9° 14°
4°-14° arbetas i Perfektionslogen. Innehållet i dessa grader bygger vidare på och förklarar innehållet i de tre blå graderna. Graderna 4, 5, 7, 9, 13 och 14 hör till de grader vilka man ofta arbetar i, men i Norra Jurisdiktionen i USA hoppas ofta över dem alla, i Södra arbetar man i samtliga. I Storbritannien och andra anglosaxiska länder är det även vanligt att man hoppar över samtliga numera, medan man i övriga Europa arbetar i graderna 4, 9 och 14 (minst).
18°
Nästa avdelning kallas Rosenkorskapitlet, och till detta hör graderna 15-18 (i Förenta staterna utgör vanligen graderna 15-17 en egen avdelning inom systemet). Dessa grader har vanligen en kristen karaktär till skillnad från de föregående i den mest förekommande ritualen, men judiska, muslimska och så vidare varianter finns för dessa grader också. Graderna 15, 17 och 18 är obligatoriska i Södra Jurisdiktionen i USA, i Norra Jurisdiktionen samt Europa endast 18.
  
30° 31° 32°
Den tredje avdelningen kallas Konsistoriumet. Dessa grader förklarar dels symbolerna och undervisningen i de föregående, och dels är riddaregrader, vilka behandlar historiska händelser under korstågstiden och tempelridderi. Graderna 30, 31 och 32 är obligatoriska, dock arbetar man inom samtliga grader inom Södra Jurisdiktionen i USA.
33°
Över hela systemet finns det Högsta rådet 33°, vilket inte bara skall styra Orden, utan även upplysa och undervisa bröderna.
Skotska Riten kallas ofta för ett kristet system. Detta är inte riktigt, och för medlemskap i riten ställs inga andra krav än de som finns för de blå graderna. Däremot så är flera av ritualerna från 15: e graden vanligen kristna till sitt innehåll, som nämnt ovan, och en ickekristen kan därför ha mindre intresse för dessa. Omnämnas skall dock att det sedan flera decennier tillbaka, som ovan nämnt, finns versioner av ritualerna vilka är judiska, muslimska och allmänt monoteistiska, och dessa har antagits som alternativ av de flesta av världens Högsta råd.
Det förekommer en hel del myter kring den Skotska Riten, så som att det tar mycket lång tid att nå den 32° och att man får en högre ställning i sin blå loge genom ett medlemskap i den Skotska Riten. De är för det mesta inte helt korrekt, liksom de båda exempel som här angavs.
Carl Ek och Svenska Frimurare Lägret © 2008-2011 • Copyright • Integritetspolicy
| 
