Grunden för allt frimureri är blåmureriet (eng. "Craft Masonry"), vilkas grader ges i en arbetsloge. Detta ligger i botten för alla andra system, som de inledande tre graderna (lärling, gesäll/medbroder och mästare). Så även om det finns grader man kan erhålla efter mästaregraden, är den ansedd som den högsta inom frimureriet. Alla andra grader ses därför som tilläggs- och kompletteringsgrader till mästaregraden (märkesgraderna undantagna, som står i relation till medbrodersgraden), utom Kungliga Bågen som är den graden vilken gör mästaregraden fullständig. Orsaken till detta är att Kungliga Bågen mest troligen ursprungligen var en fullt integrerad del av mästaregraden, men som under 1740-talet av någon idag bortglömd anledning lyftes ut och gjordes till en egen grad och orden.

Grundtemat för de blå grader är hämtade från de bibliska berättelserna som kretsar kring byggandet av Salomos tempel i Jerusalem, och därför är det symboliska tempelbygget centralt.
 
Arbetat i dessa grader kretsar kring förmedlandet av andliga och etiska värderingar och läror, och befattar sig med de mest centrala milstolparna i en människas liv under symboliska och allegoriska former.
 
Det blå frimureriet har ingen officiell syn på frimureriets ursprung, utan varje enskild får i denna fråga äga vilken uppfattning denne önskar. Inom forskningsloger välden över presenteras material, vilka stödjer alla de tre vanligaste åsikterna i frågan (se artikeln Frimureriets ursprung). Nämligen att frimureriet skulle ha sitt upphov inom de medeltida byggnadsgillena, i Tempelherreorden eller i äldre och tidigare esoteriska sammanslutningar vilka skulle kunna spåra sitt ursprung till forntida israeliska och/eller egyptiska (främst Isismysterierna) mysterieskolor.

Inom det blå frimureriet råder full religionsfrihet, i enlighet med både de Gamla Plikterna (kända sedan 1400-talet) och den Andersonska Konstitutionen (1723, reviderad version 1738), vilken endast kräver av dess medlemmar en tro på ett Högsta Väsen och att människan har en odödlig själ, och kan därför ses som deistiskt.

I vissa system och inom vissa storloger organiseras arbetat i dessa grader under namnet St. Johannesloger (efter Hl. Johannes Döparen och Förelöparen som av vissa, bl. a. kristna, frimurereiska riktningar anses vara frimureriets skyddspatron).

Det finns ett antal olika så kallade riter för de blå graderna. Strukturen är den samma i alla, och den erfarne frimuraren upptäcker direkt skillnaderna dem emellan. Man väljer också att ge utrymmer i varierande grad i ritualerna för de olika aspekterna av frimureriet, och man ger även oilka utrymmer för de esoteriska lärorna. Varje storloge har en gjort en rit till sin standarrit, och vanligt är att dess loger får välja en rit utifrån en "meny" av riter som storlogen tillhandahåller och har tillstånd att arbeta i. G.L.T.I.:s standardrit är Urgamla och Antagna Skotska Riten och den svenska distriktsstorlogens är Schröder-riten.